Underbaralina

Idag blev det ingen träning med Carro, utan med Fatima istället =) Det är väl tur att hon gick med mig, hon tränade magmusklerna när hon skrattade åt hur dålig jag var, hehe. Nej men jag känner nog faktiskt att lite skillnad gjorde det nog allt. Det var ett väldigt roligt träningspass. Efter träningen så gick vi hem till Fatima, där hon lagade mat åt mig, blev pasta med wokgrönsaker (och köttbullar till Fatima), grönsakerna blev sega, men det var gott ändå! Vi kollade på Kvarteret Skatan, fast bara ett avsnitt. Sen såg vi One Tree Hill och några andra serier, vi var uppriktigt upprörda över OTH, hatar Jimmy, kommer och skjuter för att han är trött på att inte vara populär, tönt. Vi gick också ner till Café blåbär, köpte varsin muffin. Fatima gör en av det roligaste sakerna jag vet, hon skrattar högt åt allt! Om hon får ett sms, så skrattar hon åt det, om något kul händer på tv så skrattar hon åt det, och då menar jag typ gapskrattar, (hon gör det i sin ensamhet med!). Älskar henne alltså.

Jag kom fram till att jag är sjukt trött på all den här vikt-hetsen som är, jag är hellre rund och lycklig än smal och olycklig. Och jag är inte ens överviktig, men vissa får det att låta som det, och därför undrar jag, hur är jag tjock?
Nej jag ska äta precis hur jag vill, för vad vinner jag på att inte göra det? Det enda som händer är att jag saknar det jag inte får äta, och ja, det är inte bra, och jag kanske går ner ännu mer i vikt... Det gjorde jag ju när jag var på Kreta och även när jag kom hem, min kropp mådde absolut inte bra av det, däremot så skadar det nog inte om jag tränar mer, bygger muskler. Men för att göra det, så behöver jag ju faktiskt inte sluta äta? Eller har jag fel?