Underbaralina

Ledsen att jag inte skrev ett enda ord igår, men jag hade lite fullt upp hela dagen.
Först i skolan så var jag så trött att jag inte kommer ihåg ett dugg. Hehe. Efter så skulle jag hem till Kim, för att vara där, sjunga singstar och se film, tillsammans med Emilie och Tuva.. Jag var väldigt nervös, visste inte riktigt hur jag skulle bete mig, hade ju inte träffat Emilie på JÄTTElänge.... Men det var inte så hemskt, eller rättare sagt det gick bra, vi pratade lite, vi såg House of wax, men jag och Kim smet iväg halvägs och åt mat, igen... Sen kom alla ut i köket och vi pratade massor. Det var en riktigt trevlig kväll faktiskt.

Idag så har jag städat och handlat mat, och sedan städat lite till. För ikväll är det ju tjejmiddag, då jag ska laga carbonara och det ska vara allmänt trevligt! Vi ska se film, och bara ha det trevligt och prata, allmänt tjejiga alltså.
Nej det blir bra ikväll =)

Ska ta många fina bilder, som alla får se sen =)

Under vissa omständigheter, hur långsint jag än må vara, så kan jag sluta vara sur.
Det hände igår, med PK, han visste en grej jag innerligt ville veta, (nu ångrar jag att jag vet det) och ärligt så saknade jag honom.... Men ja den saken jag fick veta var väl anledningen till varför jag inte gick till skolan idag, anledningen till att en redan "trasig" människa gick ännu mer sönder, fast att jag redan visste, nånstans långt in, så blev det sanning. Och jag VILLE verkligen inte att det skulle vara sant. Men men, it is closure, and now it is time to move on, so that is what I will try and do now =)

Och ska aldrig göra en så dum grej som igår igen, jag lovar!♥

Jag är en sån som är extremt självsympatisk. Jämt när jag klagar så säger folk alltid "du har i alla fall fått uppleva det", och det må vara sant, men att ha fått sitt hjärta krossat en gång, okej, två gånger, ja det var hans fel. Men tredje och fjärde, då kanske man börjar tänka "hmm det kanske är mig det är fel på, jag kanske är oälskbar"
Det kanske bara är jag som tänker så, och när jag får veta hur alla går vidare då blir man ledsen, och jag hanterar ledsamhet väldigt dåligt. VÄLDIGT.  Livet ska vara fullt av goda och tråkiga saker, men när det bara händer dåligt, vad är det då för mening med livet? En liten del av mig önskade att det var slut, ärligt så önskar en stor del det.

Min "första" kärlek är den som startade trenden. Och den var underbar under tiden. Skillnaden då från tredje och fjärde var att jag hade min "bästis", den som alltid fanns där, och idag, fast det var ett år sen vi inte pratade så saknar jag henne, jag saknar henne så sjukt mycket. Hon förstod vad jag tänkte utan att jag ens sa det, vi fanns där för varandra, vi hade inga hemligheter. Men så ändrade vi riktning i livet och förlorade vi varandra, men gud vad jag vill ha det vi hade tillbaka.

Just nu hade vi troligen gjort som vi alltid gjorde, bakat en tårta med massa färgämnen i, eller så hade vi suttit på vår lekplats, gungat och pratat :)
Kommer aldrig glömma dig!