Det känns som en dyster månad

Oktober har inte fått en bra start, Riccardo vars liv har tagits, blev första nedgången, det var lite obehagligt.
Jag förstår att det finns dem som är betydligt mer berörda än vad jag är, men bara tanken på att två av dem gick i min skola. JAG gick 2 månader med mördare, det är för mycket, jag känner även flera stycken som kände Riccardo, även det gör att jag känner mig inte trygg.
Det som gjorde månaden mer dyster är 19 åriga Liv, som fick bröstcancer för 9 månader sedan, tror jag, och nu är hennes liv slut, för imorgon klockan 20.00, samma tid som förmodligen alla vi sitter hemma glada, så ska hennes korta liv avslutas. Tänk på det! http://colourfulmiracles.blogg.se/ läs hennes historia.

Det fick mig att tänka, dels för att hon skrev det flera gånger, att vi måste ta livet på allvar och leva som om det inte finns en morgondag.

Så idag så undrade jag varför inte min skola hade en tyst minut, varför har alla andra, men inte vi, vi som ändå hade kopplingar till det som hände?

Nej jag är lite besviken på livet just nu, det finns så mycket hemskt, och jag kan bara göra en bråkdel bättre, och det räcker inte! Jag vill ändra världen helt och hållet! Jag tycker dessutom att alla borde ut och köpa ett rosa band, för det gör en skillnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0